Liksom med allting annat finns det pionjärer och frontfigurer när det kommer till inredningsdesign, en av dessa när det gäller designen för medelklassen var arkitekten Owen Jones. Jones var en av de mest inflytelserika design teoretiker under 1800-talet och det viktigaste av hans projekt var det allra första. 1851 ansvarade han, inte bara för dekorationen av Joseph Paxtons gigantiska Crystal Palace inför Londonutställningen, utan även för arrangemanget av utställningarna inuti. Hit valde han en kontroversiell palett av färger, rött, gult och blått fick klä järnsmidet. Trots att detta fick en hel del negativ publicitet i tidningarna så var det ingen mindre än drottning Victoria som tillslut avtäckte detta.

Nyckeln till inredning

Av alla de verk han skapade var det mest uppmärksammade ”The Grammar of Ornament” från 1856 i vilket Jones formulerade 37 nyckel principer av inredningsdesign och dekoration. Han anställdes av några av de ledande företagen inom inredningsdesign på den tiden, bland dessa fanns Jackson & Graham vilka han samarbetade med på 1860-talet. Tillsammans producerade de möbler och annan inredning åt betydelsefulla klienter, bland dessa fanns konstsamlaren Alfred Morrison och Ismail Pasha, Khediven av Egypten.

Amatörerna tar över

När 1900-talet kom ökade antalet amatör rådgivare och publikationer som utmanade monopolet som de stora detaljhandels företagen hade på inredningsdesign. Den brittiska feministförfattaren Mary Haweis skrev en serie uppsatser under 1880 i vilka hon hånade begäret med vilket den strävande medelklassen möblerade sina hus efter den fasta modell som presenterades för dem av detaljhandeln. Hon förespråkade den individuella tolkningen av en specifik stil, skräddarsydda för de individuella behoven och preferenserna hos kunden.

En kvinnlig start

Steget mot dekoration som ett separat artistiskt yrke orelaterat till tillverkarna och detaljhandeln tog fart i samband med formationen av Institute of British Decorators 1899. Cirka 200 dekoratörer runt om landet var representerade av detta företag vilket hade John Dibblee Crace som VD, och 1915 listade man 127 individer som agerade inom denna handel där 10 av dessa var kvinnor. Rhoda och Agnes Garrett var de första kvinnorna som utbildades till professionella heminredare 1874 i England och deras arbete sågs under denna tid lika viktigt som det arbete som kom från William Morris. Tillsammans gav de 1876 ut boken Suggestions for house decoration in Painting, Woodwork and furniture, en bok som säljs än idag, och spred sina idéer om artistisk inredningsdesign till en bred medelklasspublik.

Förändrad stil

Candace Wheeler var en av de första kvinnliga inredningsdesignerna i Amerika, hon var även en av dem som hjälpte till att inspirera till en ny stil av amerikansk design. Hon var även en viktig del i utvecklandet av konstkurser för kvinnor i ett antal amerikanska städer och ansågs vara en nationell auktoritet när det kommer till hemdesign. En av de viktiga inflytandena på det nya yrket var boken The Decoration of houses, en manual till inredningsdesign som skrevs av Edith Wharton tillsammans med arkitekten Ogden Codman 1897. I denna bok avsade de båda författarna den viktorianska stilen när det kommer till inredningsdesign, framförallt de rum som var dekorerade med tunga gardiner i fönstren och överfylla möbler. De argumenterade om att ett sådant rum betonade klädseln och utseendet till en bekostnad av ordentlig planering av ytan och arkitektdesign, därför var dessa obekväma och användes sällan. Detta bidrog till en stor förändring i hur man valde att inreda sina hem.